BARN SOM STAMMAR
Stamning hos barn
Stamning är vanligt hos barn och börjar ofta under de första åren när språket utvecklas snabbt. För många barn går stamningen över av sig själv, medan andra fortsätter att stamma. Här kan du läsa om hur stamning kan se ut hos barn, vad vi kan tänka på när vi möter barn som stammar och hur skolan kan hjälpa till.
Stamning hos yngre barn
Barns tal utvecklas mycket under de första åren och det är vanligt att små barn upprepar ord, stannar upp eller formulerar om sig mitt i en mening. Det behöver inte betyda att barnet stammar. Det kan till exempel låta som: ”Jag vill, jag vill, jag vill ha en macka.”
Stamning börjar oftast mellan 2 och 5 års ålder, när barnets språk utvecklas som snabbast. Ungefär 5 % av alla barn stammar någon gång under förskoleåldern. För många är stamningen övergående och minskar eller försvinner med tiden. Om stamningen fortsätter upp i skolåldern är det sannolikt att den blir kvar. Bland ungdomar och vuxna är det sedan ungefär 1 % som stammar.
Om man känner sig orolig, har frågor eller vill ha råd kring sitt barns tal är det bra att kontakta en logoped. Man behöver inte vänta och se om stamningen går över. Man kan läsa mer om stamning och hur man får kontakt med en logopedmottagning på 1177.se.
Bemöta barn som stammar
Att bemöta ett barn som stammar behöver inte vara svårt. Det viktigaste är att visa att man har tid att lyssna och är intresserad av det barnet vill berätta. Man behöver inte göra något särskilt eller hitta det perfekta sättet att bemöta stamningen. Här är några konkreta saker som kan hjälpa:
Lyssna på vad barnet berättar, snarare än på hur orden kommer fram. Visa med ansiktsuttryck, kroppsspråk och din närvaro att du är intresserad. Försök att inte låta din uppmärksamhet styras av stamningen. Om du inte har möjlighet att lyssna just i ögonblicket kan du istället vara tydlig med det: ”Mamma kör bil nu, men jag vill gärna höra vad du ska berätta när vi är framme.”
Låt barnet prata färdigt utan att fylla i ord eller avsluta meningar. Du behöver inte vänta på ett särskilt sätt eller göra en stor sak av stamningen. Det kan också vara skönt för barnet om du själv tar det lite lugnare i samtal, till exempel genom att lägga in naturliga pauser när du pratar.
Råd som ”ta det lugnt”, ”tänk efter innan du pratar” eller ”ta ett andetag” kan ge barnet känslan av att det pratar på fel sätt. Visa istället att du har tid att lyssna. Du kan till exempel säga ”jag lyssnar” eller ”jag har tid”.
Alla barn vill inte bli bemötta på samma sätt. Fråga barnet vad som känns bra och vad som inte känns bra när det pratar. Prata gärna tillsammans i familjen om hur ni kan skapa ett samtalsklimat där alla får ta plats och prata på sitt eget sätt.
Stamning ska inte vara något man undviker att prata om. Prata om stamningen på barnets nivå och använd neutrala och icke-dömande ord. På så sätt visar du att stamning inte är något att skämmas för. Fråga gärna barnet om sin egen upplevelse av stamningen. Man kan till exempel fråga ”hur känns det med stamningen idag?”. Man skapar inte ett problem av stamningen genom att prata om den.
Visa att du tycker om att lyssna på barnet och att det är barnets tankar, berättelser och personlighet som är viktigt och inte hur talet låter. För många barn kan det också vara värdefullt att träffa andra barn som stammar.
Pedagoger och lärare kan behöva kunskap om stamning för att veta hur de bäst kan stötta barnet. Prata tillsammans om hur barnet vill bli bemött och om det finns situationer där det behövs extra stöd eller anpassningar. En logoped kan också vara ett stöd i dialogen med skolan.
Släktingar, vänner och andra viktiga vuxna kan också behöva veta mer om stamning. Genom att dela kunskap kan du bidra till att barnet bemöts på ett liknande och tryggt sätt i olika miljöer.
Stamning i skolan
Bara för att man stammar behöver det inte betyda att skolan blir svår. Det kan finnas situationer som känns utmanande för barn och ungdomar som stammar, men det behöver inte vara så för alla. Nya miljöer, lärare och klasskamrater kan ibland väcka oro för hur andra ska reagera på stamningen. Krav på muntliga prestationer kan också bidra till stress, men det finns stöd och hjälp som kan göra olika situationer lättare.
För vissa kan det räcka att läraren och klasskompisarna vet att man stammar. För andra kan det behövas konkreta anpassningar, till exempel att få redovisa inför en mindre grupp eller hitta ett annat sätt att genomföra en muntlig uppgift. Prata med lärarna för att kommunicera behovet av stöd. Är man förälder kan man hjälpa till i dialogen. En logoped kan också vara ett stöd i dialog med skolan.
Skolan ska ge stöd och anpassningar för att man ska kunna delta i undervisningen på likvärdiga villkor.
Fortsätt till
Leva med stamning
Stamning kan förändras, påverka oss på olika sätt och vara olika stor del av livet från person till person. Läs mer om hur det kan vara att leva med stamning.
Bemöta stamning
Här ger vi några enkla tips på hur man kan möta en person som stammar. Det viktigaste är inte att göra allt rätt utan att vara öppen för att lära sig.
Senast uppdaterad: 29 september 2026
Andrews, G., Howie, P. M., Dozsa, M., & Guitar, B. E. (1982). “Stuttering: speech pattern characteristics under fluency-inducing conditions.” Journal of speech and hearing research, 25(2), 208–216.
Chang, S.-E. et al. (2025) “Stuttering: Our Current Knowledge, Research Opportunities, and Ways to Address Critical Gaps,” Neurobiology of language, 6. Available at: https://doi.org/10.1162/nol_a_00162.
Constantino, C., Campbell, P. and Simpson, S. (2022) “Stuttering and the social model,” Journal of communication disorders, 96, p. 106200. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jcomdis.2022.106200.
Dechamma, D. and Maruthy, S. (2018) “Envelope modulation spectral (EMS) analyses of solo reading and choral reading conditions suggest changes in speech rhythm in adults who stutter,” Journal of fluency disorders, 58, pp. 47–60. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jfludis.2018.09.002.
Guitar, B. (2025) Stuttering : an integrated approach to its nature and treatment. Sixth edition. Philadelphia: Wolters Kluwer.
Hartelius m.fl. (2024) Grundbok i logopedi. Upplaga 1. Lund: Studentlitteratur.
Polikowsky, H.G. et al. (2025) “Large-scale genome-wide analyses of stuttering,” Nature genetics, 57(8), pp. 1835–1847. Available at: https://doi.org/10.1038/s41588-025-02267-2.
Stager, S., Jeffries, K. and Braun, A. (2003) “Common features of fluency-evoking conditions studied in stuttering subjects and controls: an (H2OPET)-O-15 study,” Journal of fluency disorders, 28(4), pp. 319–336. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jfludis.2003.08.004.