FAKTA OM STAMNING
Bakgrund, orsaker och myter om stamning
Vad är egentligen stamning? Här samlar vi grundläggande fakta om vad stamning är, hur den kan låta och varför man stammar. Du kan också läsa om vanliga myter och och få en större förståelse för varför stamning kan se så olika ut från person till person.
Vad är stamning?
Det har alltid funnits personer som stammar. Stamning finns beskrivet genom historien och förekommer i alla kulturer. Ungefär 1 % av jordens befolkning stammar vilket betyder att det finns minst 80 miljoner människor som stammar.
Stamning kan beskrivas på olika sätt. Traditionellt definieras stamning som ofrivilliga avbrott i talet, men man kan också definiera stamning utifrån upplevelsen av att stamma. Två personer kan stamma på liknande sätt men uppleva sin stamning helt olika. Många beskriver dock att upplevelsen av stamningsögonblicket är en blandning av känslan att förlora kontrollen och att sitta fast.
Stamning kan i talet låta som antingen repetitioner, förlängningar eller blockeringar. De tre typerna kan blandas vid varje stamningstillfälle – det finns oändligt många sätt att stamma på!
- Repetitioner innebär att ett språkljud eller en stavelse upprepas, till exempel b-b-b-bil eller ma-ma-ma-mango.
- Förlängningar innebär att ett språkljud blir utdraget och längre, till exempel ssssssol.
- Blockeringar innebär att det blir en tystnad innan ordet kommer ut, till exempel ……katt.
Det är vanligt att stamning kommer med sekundära beteenden. Det är sådant som sker som en konsekvens av att man stammar eller att man försöker undvika att stamma. Det kan till exempel vara att kroppen blir spänd och ansträngd eller att man gör en rörelse med ansiktet i stamningstillfället.
Varför stammar man?
Det pågår forskning för att förstå varför vissa personer stammar och andra inte. Det vi vet är att det finns en ärftlig komponent till stamning, vilket innebär att det är vanligare att stamma om någon i ens släkt stammar.
Forskning visar också att stamning hänger samman med hur hjärnan planerar och styr tal. Tal är en komplex process där hjärnan och många muskler behöver samarbeta snabbt och noggrant. Hos en person som stammar är den här neurologiska styrningen av talet instabil. Det är också därför stamning varierar så mycket – mellan perioder i livet, mellan dagar och mellan situationer.
Många upplever att stamningen varierar beroende på bland annat stress, mående och omgivningens reaktioner. Du kan läsa mer om stamningens nyckfullhet under Leva med stamning.
Myter om stamning
Det finns en del myter kring stamning eftersom stamning kan ta sig uttryck på olika sätt från person till person. Den nyckfullheten kan göra det svårt för andra att förstå sig på stamning – och även för oss som stammar själva! Det finns bitar som inte är helt klarlagt i forskningen och människor som stammar har också sin egen upplevelse av hur just sin stamning fungerar och beter sig.
Här samlar vi de vanligaste myterna kring stamning. Klicka på varje myt för att läsa vad som egentligen är sant.
Stamning beror inte på nervositet. Man kan stamma även när man känner sig lugn och trygg. Personer som stammar är heller inte mer blyga eller osäkra än andra. Nervositet, stress eller press kan däremot påverka hur stamningen känns eller låter i en viss situation.
Att säga åt någon att ta det lugnt eller prata långsammare gör det inte automatiskt lättare med talet. Det kan istället skapa en känsla av att man behöver prata på ett visst sätt för att göra rätt.
Föräldrars sätt att prata med sitt barn orsakar inte stamning. Däremot kan omgivningen påverka hur barnet upplever sin kommunikation. Stamning är heller inte något som kan smittas och man skapar inte ett problem av stamningen genom att prata om den. De allra flesta mår bra av att få prata om sin stamning på ett neutralt och icke-dömande sätt, barn som vuxen.
Det är individuellt hur en person stammar. Lika många personer som det finns som stammar finns det sätt att stamma på. Det finns många typer av stamning och det visar sig på olika sätt i olika situationer. Det finns människor som utåt sätt stammar mycket och hos andra kanske stamningen inte uppfattas alls av omgivningen. Det kan bero på att man i grunden stammar mindre, att man försöker dölja sin stamning eller att man helt enkelt inte stammar just i det ögonblicket.
Stamning beror inte på trauma som till exempel att ha blivit skrämd som barn. Man föds med en predisposition för att börja stamma och stamning dyker oftast upp i åldern 2-5 år.
Stamning är inte något man bara kan bestämma sig för att sluta med. För vissa kan stamningen minska eller förändras över tid, medan andra fortsätter att stamma. Även om man provar olika behandlingar eller hjälpmedel är det inte säkert att stamningen försvinner.
Det går att leva ett liv med stamning och må bra i det.
Vi har även samlat vanliga frågor och svar om stamning här.
Kom ihåg!
Stamning är unikt för varje enskild person som stammar. Något som stämmer in hos en behöver inte stämma in hos en annan. Det gör stamning komplext och det finns inte någon som sitter på alla svar. Det går att läsa om personliga upplevelser i Stamningsbloggen och vidare forskning på internet för den som vill fördjupa sig mer i stamning.
Fortsätt till
Vanliga frågor om stamning
Kan jag sluta stamma? Varför stammar jag bara ibland? Går det att bota stamning? Vi svarar på de allra vanligaste frågorna om stamning i detta avsnitt.
Stöd och hjälp med stamning
Ibland kan det vara jobbigt att stamma och man kan behöva stöd och hjälp för att handskas med stamningen. Läs mer om vad det kan finnas för stöd och hjälpmedel.
Senast uppdaterad: 29 september 2026
Andrews, G., Howie, P. M., Dozsa, M., & Guitar, B. E. (1982). “Stuttering: speech pattern characteristics under fluency-inducing conditions.” Journal of speech and hearing research, 25(2), 208–216.
Chang, S.-E. et al. (2025) “Stuttering: Our Current Knowledge, Research Opportunities, and Ways to Address Critical Gaps,” Neurobiology of language, 6. Available at: https://doi.org/10.1162/nol_a_00162.
Constantino, C., Campbell, P. and Simpson, S. (2022) “Stuttering and the social model,” Journal of communication disorders, 96, p. 106200. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jcomdis.2022.106200.
Dechamma, D. and Maruthy, S. (2018) “Envelope modulation spectral (EMS) analyses of solo reading and choral reading conditions suggest changes in speech rhythm in adults who stutter,” Journal of fluency disorders, 58, pp. 47–60. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jfludis.2018.09.002.
Guitar, B. (2025) Stuttering : an integrated approach to its nature and treatment. Sixth edition. Philadelphia: Wolters Kluwer.
Hartelius m.fl. (2024) Grundbok i logopedi. Upplaga 1. Lund: Studentlitteratur.
Polikowsky, H.G. et al. (2025) “Large-scale genome-wide analyses of stuttering,” Nature genetics, 57(8), pp. 1835–1847. Available at: https://doi.org/10.1038/s41588-025-02267-2.
Stager, S., Jeffries, K. and Braun, A. (2003) “Common features of fluency-evoking conditions studied in stuttering subjects and controls: an (H2OPET)-O-15 study,” Journal of fluency disorders, 28(4), pp. 319–336. Available at: https://doi.org/10.1016/j.jfludis.2003.08.004.